För ett år sedan framstod hela situationen som absurd, skulle en grupp fanatiker stöpa om Mellanösterns moderna gränser? Bedömare förklarade att IS med största sannolikhet skulle försvinna inom ett par månader, utplånade av sina egna uppblåsta politiska, religiösa och historiska pretentioner. Men nu, ett drygt år senare, kan vi konstatera att det inte har hänt. Gruppen finns kvar och statsbygget har redan börjat i Syrien och Irak. Detta, och mer, redovisas i SR P1 Konflikt.
Programmet är i allra högsta grad aktuellt och intimt sammanknippat med såväl inrikesminister (S) Anders Ygemans redovisning av hans åtgärder för att möta detta nya hot samt Lördagsintervjun i P1 med den nationelle samordnaren Mona Sahlin. Detta sker samtidigt som kvinnors livsbetingelser i många av de miljonprogram som lider svårt av radikaliseringen av Islam blir allt mer tydlig.Den stödtelefon som Mona Sahlin och regeringen är bara en del i ett större arbete som ska pågå till nästa sommar. Fortfarande saknas en hel del kunskap och i bland också insikt om problemen, både lokalt och på myndighetsnivå medger hon.
Den senaste tidens utspel har omgärdats av en del signaler som inte rapporterats av övriga media. Ygemans utspel fick snabbt kritik av bland annat Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare. Ramberg var en av de främsta kritikerna av FRA-lagen 2008, hennes konfliktlinje och retorik känns igen. Om än något nedtonad. Det borde finnas goda skäl för Anders Ygeman med stab att granska hur hon och hennes allierade hanterade debatten då för att kunna möta den idag. Ygemans stab är, med undantag från statssekreterare Ann Linde, så pass ung att den inte kan sägas var en aktiv del av det skeendet.
Ramberg är en komplex personlighet. Å ena sidan starka kopplingar till det svenska, allmänt kända konservativa kungahuset, å andra sidan djupt engagerad i människorättsorganisationer som domineras av vänstern. En sådan som hon ofta syns med är Charta 2008 som arbetar mot generella repressiva åtgärder i kampen mot terrorism. Charta 2008 har nära kopplingar med kontroversiella debattörer på vänsterkanten som professor Mattias Gardell som inte på något sätt försöker dölja sina marxistiska sympatier. Ygeman kan förvänta sig en minst lika tuff motståndare som Sten Tolfgfors hade 2008 men läser Ygemans stab på så kan regeringen få en enklare resa än ministären Reinfeldt.
Om vi sedan ser till Sahlins uppgift, som nationell samordnare, så har det uppdraget sannolikt förändrats från vad hon och Birgitta Ohlsson bedömde det. Istället för att handla om främst högerextrema krafter ligger fokus på islamism och radikalisering av islam. Radikala muslimer har tidigare varit några av Mona Sahlins stödtrupper och hon har en delikat materia att hantera vartefter kvinnors utsatthet i många utanförskapsområden nu får publicitet. Hur wannabeister, med sin egen ultra-ultra-märkliga-ortodoxa tolkning av Islam trakasserar kvinnor samt förföljer konvertiter och arabisktalande kristna. Inte utan hot om våld, våld och skadegörelse som komponenter. Wannabeisterna är farligare än såväl salafster och wahhabister. Ofta unga män utan teologisk vägledning som är lätta offer för ISIL:s rekryterare.
Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se med ensamrätt.
Det kvinnoförtryck vi ser i dessa utanförskapsområden är intimt förknippade med radikaliseringen av Islam.
Mona Sahlins arbete har så här långt präglats av en flack inlärningskurva, en delrapport som i mångt och mycket präglades av ”klipp och klistra”, en slarvig redaktionell bearbetning som leder till upprepningar samt motsägelsefulla beslut. Mona Sahlin hävdar å ena sidan att det lokala arbetet är viktigast men väljer trots det en nationell lösning. Helt i strid mot vad bland annat Danmark, det nordiska land som kommit längst, förordar. En viktig signal denna vecka var att Mona Sahlins stab var närvarande när Anders Ygeman presenterade sin skrivelse. Läggs dessa bredvid varandra så är det svårt att föreställa sig att dessa är publicerade av samma regering. Ygeman spelar i en helt egen division och det kan vara en signal att Sahlin flyttas från Kulturdepartementet till att sortera under Inrikesdepartementet. Inrikesdepartementet är ett av de tre departement som fungerar som departement i en annars dysfunktionell och svag regering.
Ygeman skickade helt enkelt ut en implicit kravspecifikation till Sahlin med stab:
Det är så här det skall se ut efter den 15 september. Det ni presterat under Bah Kuhnke duger inte.